Ångest

När jag var på akuten fick jag ligga i en korridor med bara tunna skynke runt min brits, skynke som liknade alla gardiner i lågstadiet... Sjukhusskräck som jag har var detta omättligt otäckt. Där var en gubbe som låg till höger om mig som nog hade trillat och brutit armen, han hade iallafall ofantligt ont. Han skrek och skrek, det enda han ville var att träffa sin påug (son) och sen få en spruta så han kunde somna och aldrig mer vakna. Detta låg jag och lyssna på i kanske 30min, fick lite ångest och ville bara springa därifrån men jag låg kvar och ströp mina tårar. På andra sidan om mig låg en annan farbror, kom inte riktigt fram till vad som var fel på honom. Hörde iallafall att han hade legat där sen fyra-tiden och klockan var nu åtta. Det ända han ville var att gå o kissa, han fick säga ifrån tre-fyra gånger innan ngn kom och hjälpte honom. Eller hjälpte o hjälpte, han fick en kisspåse som han fick lätta trycket i. Detta med bara en tunn otroligt ful gardin mellan oss. Trevligt!!!
Jag upplevde min "korta" vistelse på akuten dåligt, fick inte reda på vad som skulle hända eller när saker skulle hända. Hade varit bra om de gav en lite mer information om hur länge de tror att man ska vänta, vad man väntar på, om man får äta/dricka ngt etc...
Tror inte detta besöket direkt botade min sjukhusrädsla men tror att jag är lite mindre rädd, lite...