Hon tittade på mig med gråtande ögon och säger att det trodde hon verkligen inte om mig. Hon som har gjort så mycket för mig och alltid ställt upp tycker nu att jag lämnar henne. Hon gråter för att hon tycker att vi överger henne, stänger in henne och inte vill ta hand om henne. Hon tror att vi ska ha ett stort bål, hon har sett oss komma med bensin och diesel, hon är rädd för att brännas. Hon tittar misstänksamt på alla i rummet, argt och ledsamt. Hon tittar även på tomma stolar precis som där sitter en väldigt ond människa. Sköterskorna ger henne fel
medicin, de vill förgifta henne, hon har varit med om det förr. Hon tittar på mig och gråter igen, sen tittar hon på
pontus och säger, det här trodde jag verkligen inte om dig. Hon är ledsen över att ingen tror på henne, att vi inte kan se det hon ser.
En timme senare är hon mer kontaktbar, hon säger att vi inte ska lyssna på vad hon sagt, hon menar inte det. Blir bara lite virrig av medicinen. Hon tittar fortfarande misstänksamt på
skötarna. Hon gråter igen tar oss i handen och säger att vi inte ska vara arga på henne.
Ingen är arg på henne, vi vet att hon inte menar det hon säger
emellanåt Men jag grät inombords när hon sa att vi övergav henne. Hade jag kunnat ta hand om henne så hade jag! Jag får inte visa henne att jag blir ledsen, får inte visa de andra att jag blir ledsen. Måste vara stark, kan gråta när jag kommer hem.
"jag måste gå nu, himlen väntar"