gråter mig fortfarande till sömns
kan inte fatta att jag aldrig mer får se dig
jag saknar att
du var den som alltid förstod mig;
när jag var liten o hade ont i magen
när jag var lite äldre och var gnällig
och sen blev lite äldre och lycklig så var du den förste som märkte det
du hittade på roliga historier som jag gick på
som att du hade varit i japan
som att du hade varit med i frälsningsarmen och spelat mandolin
jag älskade när du berättade riktiga historier
om andra världskriget
om hur du träffade mormor
hur ni var ute och dansade
era första fyllor
alla era äventyr
du fuskade när vi spelade spel
du visste alltid bäst
att du alltid skulle köra till minst 3olika affärer för att spara pengar
att du var med i wwf
du alltid ställde upp
du var alltid där
dina kramar
dian kramar med din vita fleeceväst, när du kliade mig på ryggen
dina komplimanger när jag lagade mat till dig
dina klagomål när jag inte varit hos dig på några dagar o diskat
dina spydiga komentarer
dina ledsna ögon när man gick ifrån dig
dina dåliga ordvitsar
jag vill ha en sån där dam cykel--> ramlösa
ditt eviga pekande vid matbordet
ditt envisa fotograferande vid tid och otid
fy fan vad jag älskar och saknar dig!!!!!!!