Visst är det så att i skrivandets stund kan jag inte sova. Jag gråter. Jag gråter för att jag hatar mitt jobb, framförallt min chef. Jag gråter för att där inte finns ngn arbetsmoral, för att där inte finns några regler. Så den som gör vad den ska och "dokumenterar" just det får mindre betalt för att denne inte myglar. Jag gråter för att jag en gång kanske två tre har försökt få fram mitt missnöje, fått medhåll av. Chefen men sen stopp där. När jag dag att jag mådde dåligt av att komma till jobb förstod han men toppade med något av hans problem...
Nu ska jag bara försöka hålla ut. Efter semestern. Jag ska i tala mig själv att jag kan, jag vill och framförallt jag ska!!!!
Inget jobb är fan värt att gråta sig själv till sömns för, och verkligen inte mitt!!!
.jpg)
